K-vitamin – Nobelprisupptäckten
K-vitaminet är faktiskt ett resultat av Nobelprisbelönad forskning som genomfördes år 1929. Man upptäckte då ett vitamin som var väsentligt för blodets koaguleringsförmåga, d v s blodets förmåga att stelna. Eftersom man kopplade vitaminet till koaguleringen, fick det namnet vitamin ”K” som i ”Koagulering”.
Många forskningsområden
Under årens lopp har man dock kunnat se att vitamin K har fler betydelser. Bl a påverkas styrkan av benstomme och skelett. Man har också studerat dess påverkan på hjärt/kärlsjukdomar. Vidare har man öppnat för forskning kring K-vitamins påverkan på hjärnans funktion.
Svensk forskning förklarar
Svensk forskning vid Örebro Universitet har studerat vitamin K:s betydelse (framförallt vitamin K2) för fördelningen av kalcium i kroppen. Enkelt uttryckt kan man säga att vitamin K fördelar kalciumet i kroppen, lite som en polis som dirigerar hur trafikanterna ska köra. Främst är syftet att få bort kalciumet från blodomloppet (där det transporteras runt i kroppen och i ogynnsamma fall kan fastna). Främsta målet för kalciumet är där det gör mest nytta – för att förstärka benstommen. Vitmain K2 har nämligen förmågan att stärka benen utan att mineralhalten ökar generellt.
Benstärkande samarbete mellan K och D
Samspelet mellan vitamin K2 och D-vitamin är extra gynnsamt. D-vitamin har nämligen förmågan att öka tillgången på kalcium i kroppen. När denna förmåga kopplas samman med vitamin K2:s förmåga att fördela ut kalciumtillgången där den mest behövs, ger kombinationen en mycket gynnsam inverkan på styrkan i skelettet. En extra viktig egenskap framförallt för kvinnor som tenderar att drabbas av benskörhet efter menopaus.
